uroboros.blogg.se

I öronen klingar självdestruktiv musik, lungorna utvidgas och en djup suck hörs.

Jag sitter vid fönstret i mitt rum och blickar ut över fälten. Gråa moln hänger tungt ovanför.
Små smattrande ljud från fönstret träder fram - det regnar.
Det är blandade känslor nu, och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Det är allt för mycket som händer på en och samma gång, både positiva och negativa aspekter.

Känns som om att jag är ombord på en bergochdalban som ständigt åker upp och ner.

Men men, nu ska vi försöka vara positiva här. Mitt liv har ju knappt börjat.

Jag är smart, snygg, har en attraktiv personlighet och har stora livsplaner.

Vem tycker inte att det fantastiskt liksom?