-hjärtklappning-kräkkänslor-ångest-
- Nej, nej, nej, nej, nej...."Varför?", frågar jag mig. Varför, måste jag alltid göra det svårare för mig själv än vad det egentligen redan är? [Varför höll jag det inte bara för mig själv?] Känns som om att det är något inom mig som avsiktligt vill tortera mig själv. "Ey! Du där! Jag tänkte bara upplysa dig om att jag faktiskt finns kvar, hur mycket du än försöker. Kan ju vara fint och påminna dig lite grann eller hur?" Ja, visst. Tack så mycket du inre tanke. Jag som faktiskt trodde att jag skulle få slippa dig nu, men tydligen inte.
Det kanske inte är så lätt att släppa en tanke som denna trots allt. Det är just en sådan tanke som ekar i ens huvud varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund. Jag vet mycket väl att detta bara skulle skada mig... men, tänk om? Tänk om allt skulle bli som jag verkligen önskar? Det kommer jag nog förmodligen aldrig få veta. Varför skulle jag? Jag vill inte göra mer skada. Nu får tystnaden göra sitt.

- Tunga ögon, blundar, andas in, -paus-, raderar, andas ut, tystnad, hjärtslag.

- Godnatt.