Be be your love
Kategori: personligt
All I Want
Kategori: personligt
In another life I would be your girl
We keep all our promises, be us against the world
And in another life, I would make you stay
So I don't have to say you were the one that got away
The one that got away
We keep all our promises, be us against the world
And in another life, I would make you stay
So I don't have to say you were the one that got away
The one that got away
Det finns så mycket att säga, men ändå kommer ingenting ut. Inget av det här går riktigt att beskriva. Samtidigt som tårarna bränner kan jag känna ett litet dolt, men äkta, leende bakom allt det här. Hur det än kommer bli så kommer jag kanske inte att förlora det jag älskar helt och hållet. Nu får tiden göra sitt, och jag ska göra allt som krävs för det ska bli bra. Äntligen får jag min chans, och jag ska inte sumpa den. Det är det här som gör mig lycklig.
A Dream Within A Dream
Kategori: Allmänt
Take this kiss upon the brow!
And, in parting from you now,
Thus much let me avow --
You are not wrong, who deem
That my days have been a dream;
Yet if hope has flown away
In a night, or in a day,
In a vision, or in none,
Is it therefore the less gone?
All that we see or seem
Is but a dream within a dream.
I stand amid the roar
Of a surf-tormented shore,
And I hold within my hand
Grains of the golden sand --
How few! yet how they creep
Through my fingers to the deep,
While I weep -- while I weep!
O God! can I not grasp
Them with a tighter clasp?
O God! can I not save
One from the pitiless wave?
Is all that we see or seem
But a dream within a dream?
- Edgar Allan Poe
And, in parting from you now,
Thus much let me avow --
You are not wrong, who deem
That my days have been a dream;
Yet if hope has flown away
In a night, or in a day,
In a vision, or in none,
Is it therefore the less gone?
All that we see or seem
Is but a dream within a dream.
I stand amid the roar
Of a surf-tormented shore,
And I hold within my hand
Grains of the golden sand --
How few! yet how they creep
Through my fingers to the deep,
While I weep -- while I weep!
O God! can I not grasp
Them with a tighter clasp?
O God! can I not save
One from the pitiless wave?
Is all that we see or seem
But a dream within a dream?
- Edgar Allan Poe
Sanningens minut
Kategori: Allmänt
Jag börjar om
varenda dag.
Försöker vara det dom vill att jag ska va
men när jag somnat på natten har jag glömt om jag själv mår bra.
Och jag vet inte vart jag är
jag är med men aldrig riktigt där.
Det är höstkallt på balkongen
och jag längtar till nått annat än det här.
varenda dag.
Försöker vara det dom vill att jag ska va
men när jag somnat på natten har jag glömt om jag själv mår bra.
Och jag vet inte vart jag är
jag är med men aldrig riktigt där.
Det är höstkallt på balkongen
och jag längtar till nått annat än det här.
Det värsta är att jag inte kan säga något. Jag vågar inte, kan inte, orkar inte. Jag är redan tillräckligt mentalt utmattad. Ändå kan jag inte låta bli att leka med den tanken. Du skulle nog tro att jag är helt sinnessjuk. Eller värre, jag skulle vara helt ensam om saken. Dagarna sveper förbi, och jag intalar mig själv att jag har glömt. Trycker undan det tills jag inte kan hålla det borta längre, tills paniken slår till som ett oväntat slag i ansiktet. Om man ändå kunde läsa folks tankar. Fast, frågan är ju den - kan det verkligen bli värre om jag gör det? Känns ändå inte som om att det kan bli värre nu på den fronten. Antingen så blir det bättre, eller så fortsätter det på samma bana som det gör nu. Dessvärre skulle jag nog inte våga vilket som, om jag inte nu skulle dricka mig redlös bortom rim och reson. Det skulle dock inte vara någon bra plan och inte så vackert för den delen heller. Jag kommer nog skrika ur mig allt så småningom som jag brukar göra. Man är ju inte så värst bra på att kontrollera sig själv i såna här situationer.
Du är nog den
Kategori: personligt
Jag känner inte igen mig
Det här är inte jag
Jag tar allting så enkelt
Har förträngt hur det var
Tillbaks i gamla vanor
När du hörde av dig
Och jag ställer inte frågan
”Vad ville du egentligen”
Det här är inte jag
Jag tar allting så enkelt
Har förträngt hur det var
Tillbaks i gamla vanor
När du hörde av dig
Och jag ställer inte frågan
”Vad ville du egentligen”
Det är en tanke som jag verkligen inte har kunnat släppa på sistone. Om jag tycker eller känner något, då säger jag det bara rätt ut, det kommer ju ändå komma fram sen för eller senare. Och då när jag säger något, då menar jag det verkligen. Jag slösar inte fina ord på fel personer helt enkelt. (Så ja, om du någonsin har hört mig säga något fint till dig, ja just det, just DIG! - Gratulerar! Jag menade det verkligen.) Dock så verkar det ofta kännas som om att min rättframhet skrämmer bort folk mer än det borde. Jag vill ha något äkta, och då är det väl ändå bättre att säga något än att bara låtsas som ingenting. Det är just här som jag börjar undra över hur andra tänker. Hur svårt ska det vara att bara öppna munnen och säga allt som det är? Man ska inte behöva dra det ur alla andra, den tiden kan man slösa på helt andra viktigare saker. Kanske bara är jag som är för bra för alla andra? Hmm, så måste det nog vara.
