Det kanske inte syns på utsidan men det känns definitivt på insidan.
Det är så mycket som händer just nu. Jag har fått ett jobb, vilket känns som att jag kommer att trivas på när utbildningen väl är över. Jag har fått en vardag och gör något nyttigt med mig själv, istället för att ruttna hemma. Men störst av allt, så har jag fått något att längta till, som jag redan har längtat länge nog på enligt mig. Men men, den som väntar på något gott! Dock så är jag nog den sista som har ett bra tålamod, men så får det väl vara. Det är det verkligen värt. Þú veist hver þú ert.
Rastlösheten kryper tätt inpå i väntan på att få veta. Jag bara längtar något så otroligt efter att få se det där ljuva brevet dyka upp i brevlådan och ge mig en bekräftelse på hur det kommer bli. Om det blir som jag vill så kommer jag börja läsa upp en kurs redan nästa månad så jag blir behörig till högskolan. Och om jag blir klar tidigt nog så kanske jag hinner söka in till högskolan tills vårterminen. Bara av att skriva ner det här känner jag hur jag bara vill hoppa omkring av otålighet och glädje. Jag kommer få börja hålla på med det jag älskar och fortsätta med det. Mmm, det klingar fint de!
"Målsättningen är att utbilda kvalitetsmedvetna ledare av kreativa organisationer som arbetar med rörliga bildmedia eller andra typer av kreativa projekt. En producent/ projektledare ska ha breda kunskaper, både företagsekonomiska och samhällsvetenskapliga samt kunna förstå villkoren för medieproduktion. En viktig del i utbildningen är kunskap om att driva projekt i medievärlden. Kurser inom filmproduktion ger kunskaper om kreativa verksamheter och processer, komplexa samband mellan teknik, ekonomi, logistik och idéutveckling samt traditionella företagsekonomiska och juridiska problemområden."
Jag ska bli producent, annars jävlar.
Det slog mig även nu att jag inte har lagt ut någon bild på mig själv överhuvudtaget på min blogg. Kanske är det för att jag finner det totalt meningslöst och att mitt utseende inte borde ha något med mitt skrivande att göra? Men en liten bild på mitt face borde ni väl kunna palla trycket av, eller?
"Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket våra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mått på framgångsrikhet då en framgångsrik person fortfarande kan vara olycklig."
Är det verkligen det som definitionen av lycka är? Det kanske är rätt logiskt ändå. Jag är luspank, bor hemma, är beroende av mina föräldrar och bor i en stad som jag avskyr. Ändå så känner jag ett lugn inom mig. Så många och bra vänner som jag har nu har jag nog aldrig haft i hela mitt liv. Jag har alltid varit den där tjejen som alltid bara har haft en enda bästa kompis, som man egentligen aldrig tyckte om när det väl kom till kritan. Som man bara var med för att inte känna sig idiotisk, när man i själva verket tyckte att "kompisen" var idiotisk. Logiken tätnar verkligen, eller? Vad gör vi individer inte för att passa in? Hm, människor.
Mitt liv just nu, skulle nog kunna beskrivas som en tunn linje. En tunn linje som man desperat försöker komma över. Man kan stå där, och nästan se över till den andra sidan, så faller man snabbt tillbaka på samma sida igen. Jag vet exakt vad jag vill ha. Det är just det som gör det så frustrerande. Ge mig allt, så ger jag tusenfaldigt tillbaka! Det låter väl som en bra deal? Så, deal?
