uroboros.blogg.se

 

 

 

Du kom i den bistra vinternatten och du

gick samma väg när du försvann

 

du kom med värmen och du gick med

tystnaden

 

jag har aldrig träffat någon som har varit så

rädd för ensamheten som du

 

sårbarheten skörheten ensligheten

ledsamheten allt det blåa i dig

 

du höll mig alltid på avstånd när jag kom

för nära du skapade stormande oceaner

av rädsla för att dina egna demoner skulle

spegla sig i mina

 

eller var du bara rädd för lyckan? att ta

det där steget ut i det stora okända? att

välja har varken varit min eller din

starkaste sida

 

du säger att det inte är meningen men

kniven hugger lika besinningslöst likväl

 

så hugg igen baby hugg bara hugg vrid om

kniven en gång till så djupt in du bara kan

 

 

Nu sitter man här, i mörkret, ensamheten, tystnaden och glädjen.

Musiken från högtalarna klingar lågt på Rachael Yamagatas "Duet". Det nya året kunde inte bli bättre än vad jag har önskat mig, även fast jag inte har allt än som jag vill ännu. Frågan är bara hur det kommer gå med det tålamod som har givits mig. Åt helvete gissar jag, men vad gör man inte för dem man älskar? Det får väl kännas åt helvete för stunden, bara det blir bra vartefter tiden går. Japp, det är nog så det får bli. 

 

När jag tittar tillbaka på mina andra inlägg inser jag hur desperat jag har varit, helt sjukligt. Det kan inte vara friskt att vara jag. Men men, man får glädjas vid att det inte är samma visa som gäller idag.

 

Japp, god fortsättning och fuck er alla! (Om det nu är det som man brukar säga?)

Det kanske inte syns på utsidan men det känns definitivt på insidan.

Det är så mycket som händer just nu. Jag har fått ett jobb, vilket känns som att jag kommer att trivas på när utbildningen väl är över. Jag har fått en vardag och gör något nyttigt med mig själv, istället för att ruttna hemma. Men störst av allt, så har jag fått något att längta till, som jag redan har längtat länge nog på enligt mig. Men men, den som väntar på något gott! Dock så är jag nog den sista som har ett bra tålamod, men så får det väl vara. Det är det verkligen värt. Þú veist hver þú ert.

 

Jag har ett jobb som väntar mig, vilket innebär att jag äntligen kan flytta hemifrån. Excited excited! Tillsammans med det och många andra faktorer så skulle jag kunna hjula runt i hela huset av glädje, om jag nu skulle ha den talangen dvs. Jag skulle nog mer eller mindre bara rasera hela huset, vackert vackert. 

 

Näe, nu vet jag faktiskt inte vad jag mer ska skriva. Jag kan riktigt känna era sorgsna suckar, men tyvärr, jag har faktiskt ett liv. Puss.

 

Det finns så mycket att säga, men ändå kommer ingenting ut. Inget av det här går riktigt att beskriva. Samtidigt som tårarna bränner kan jag känna ett litet dolt, men äkta, leende bakom allt det här. Hur det än kommer bli så kommer jag kanske inte att förlora det jag älskar helt och hållet. Nu får tiden göra sitt, och jag ska göra allt som krävs för det ska bli bra. Äntligen får jag min chans, och jag ska inte sumpa den. Det är det här som gör mig lycklig.